Sweden/Europe
mxcarro

saknaden av den mest viktiga personen i mitt liv

Motorsport och personporträtt

saknaden av den mest viktiga personen i mitt liv

 

 

 

 

Man kan sakna mycket..
Kudden hemma, när man reser runt hela tiden.
Man kan sakna cash, tid, sömn, godis, prylar, hus, bilar..
Det kan saknas.. Men det gör inte ont på samma sätt som om att
leva utan någon man älskar. Att tiden i livet för den människan tog slut.
Att förlora sin mormor som var som sin egna extra mor. Den saknaden..
Den gör ont. Riktigt ont.

Istället för att sätta sig ner några minuter och fundera, kör man på ännu hårdare med jobb.
Biter ihop käken lite extra när det görs sig påminnande. Tar två tuggummin och tuggar
de riktigt hårt. Lyssnar på peppande musik. Kör bil. Fotar, redigerar, hänger på jobbet:
skämtar och skrattar, lever. Men med en saknad. Av att försöka skynda sig hem på söndagar
efter tävling för att säga hej och berätta hur helgen och veckan varit. Lösa ord. Byta ord. Känslor.
Att ha din förebild där. Prata om blommor. Växter. Hur man som barn ”råkade” trycka sönder
fuchsiornas knoppar..(förlåt haha!!) Berätta om det där som gör att det brinner till och glittrar i ögonen, för
att nå målen.

Solen går upp. Solen går ner. Jobb jobb jobb jobb jobb jobb, om och om. Det är förbannat roligt att jobba,
varje dag, nästan hela tiden. Oavsett vad det är. Livet är faktiskt riktigt jäkla bra, det är kul att leva.

Bara det där, att det har saknas en stor bit inom en och har varit borta 6 månader just idag.
Då kommer käftsmällen med allt man låtsas glömma bort. Glömma sorgen av saknaden.
Det suger, på riktigt: att sakna någon så mycket.
Det suger att inte kunna ringa och fråga om man får lov att komma förbi och överraska med
en ny blomma och diskutera intresset för det.

I morgon. Då är dagarna som vanligt.
Solen går upp, den går ner. Och det är där emellan som tiden räknas, vad man gör med livet. Antingen
sitter man hemma och är opepp. Eller så tar man tag i det, med ett leende. Med en blomma att ha
hand om själv. Och dela glädje med de som finns kvar här. För varken Facebook eller Instagrams
likes kommer aldrig någonsin väga upp till vad som ett skratt tillsammans med någon du älskar, kan ge.

Dags att dra igång fotoskrivaren. Minnena kan stärkas till det positiva. Nu. Imorgon. Nästa dag igen.
Krama om de du tycker om. Om en sekund kan de vara ur ditt liv.

petatto

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.